Eftermiddagsljuset silades genom svajande lövkronor på den lummiga kyrkogården. Mörka blad ändrade nyans, färgades ljust gröna, nästan genomskinliga. Hon studerade molnen från sin plats på filten i gräset och följdes dess förvandling under resan över himlen. En myra tog en genväg över hennes ben, kittlade lätt på vristen och skyndade iväg på sin färd. Hon njöt av sällskapet, det nyförälskade paret som slumrade i solen, vännerna på picknick, de gamla stötarna under jorden som slagit sig till ro för evig vila. Cornelis viskade hest sina vemodiga ballader och Fogelström la en osynlig hand på hennes späda axel, talade till henne genom böckerna som hon alltid bar med sig. Innanför grindarna, omgiven av de gamla söderkåkarna fanns skyddet mot världen utanför. Det ostoppbara ekorrhjulet som ständigt accelererade med fixering vid prestation, strävan efter prestige. Det ständiga sållandet bland människor i syfte att utvinna en liten del, ett fåtal personer med potential att bli bäst.
Skrivpuff